The chapters of my life

Idag har jag haft studiedag, har bara tagit det lungt hela dagen och jag erkänner att jag sov till klockan tolv. Sen tog jag en powerwalk i långklänning, kanske inte världens smartaste! Mötte upp Sofie efter att hon jobbat och gick en runda, tog en omväg hem och satte mig på en bänk med musik på högsta volym, grät lite utan att veta varför, kanske för att jag tappar bort mig själv i allt kaos, jag är så osäker, rädd blygg och konstig nu för tiden, hjärtat varvar upp i 200 bara jag vet att jag måste prata inför klassen eller en så liten sak att jag ska träffa nya människor. jag har gått ifrån att vara så framåt till att bara kunna vara mig själv med vissa och inte kunna prata utan att ha ren panik med andra, det är så sjukt. jag hatar det så mycket men ändå händer det hela tiden, antar att jag måste rensa hjärnan lite och sluta pressa mig själv så jävla hårt hela tiden, andas lite och hitta tillbaks men det är så jävla svårt. 37 dagar till sommarlov. Skönt, men vilken ångest jag får, jag vet inte vad jag ska göra med min sommar. Jag har ännu inget jobb, så jag kan inte boka någon resa, jag tänker inte spendera min sommar i sverige. Det ska bli skönt att andas men jag är rädd att jag tappar bort mig själv igen. Det finns så många bitar som vägrar att falla på plats just nu.





Går just nu bara runt osminkad tjock ful och kritvit och är så trött på att vara jag att jag inte vet vad jag ska göra. Håret har växt iallafall, även om det inte ser ut så på bild (såklart). Det är väll bra även om det medför en grotesk utväxt. Tänker inte röra det på ett tag iallfall även om det kliar i fingrarna, vill ju ha det såhär. Men just nu duger ingenting och jag vill bara gå i ide några månader.