The chapters of my life

Solen skiner och det känns som om världen äntligen vaknat till liv, jag har varit hemma några dagar då jag ligger inne med ett jäkligt öga och blir illamående av min antibiotika men allt är annars nice. Såg black swan igår och den var väldigt djup, en psykisk film, men jäkligt bra. Har färgat håret hos frisören igår, blev inte nöjd så fick gå tillbaks idag, blev okej. Blir bara lack på mig själv, varför kan jag aldrig bara inse att allt är bra nog som det är! Jag är bra nog, men ändå ska jag alltid ändra på allt. Håret är fel, kläderna är fel, sminket är fel, allt är fel. Att springa tills man inte kan andas och att leva på några äpplen för att '' må bra'' är inte att må bra. Ja jo nej, jag tror inte riktigt att det funkar riktigt så. Ställer ner foten, har vilat ifrån träningen igår och idag, det svider men jag går för helvete på antibiotika, fatta josephine. det är okej att vila, det är okej. Även om du är för lång, för lat, är för tjock, för bred och helt enkelt för ful. Så är det okej. Det är okej, det är okej för er med, för ingen är som du och det är det som gör dig så fantastisk. Det är ju ändå bara jag som ställer alla sjuka krav på mig själv, och jag orkar snart inte med mig själv. Har en nice helg framför mig hoppas jag och jag vet inte hur mycket jag hinner att skriva här då men jag ska försöka att titta in. Puss och kram, mina vackra fina vänner


En av världens vackraste kvinnor