Were all addicted to something that takes away the pain
Det var vinter, jag gick hand i hand med min värsta fiende. Med varje steg och varje andetag dansade jag. Ruset som succesivt ökade med varje liten rörelse, pulsen som brukade slå så snabbt att jag såg stjärnor. Mina alldeles egna stjärnor. Ibland slog ruset till så kraftigt att jag fick blackout. Men jag höll hårt om min hemlighet, den var bara min. Nu har det gått en vinter sedan hela världen snurrade i takt med mina fotsteg, en sommar sedan jag dansade över marken. Jag saknar mina stjärnor. Vi syns snart igen.
Kommentarer
Postat av: M
du skriver så vackert min älskling :)
Trackback
